1) VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?
Pre-life-trainee.

2) VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?
Söp skallen av mig? Ett år... det är ingenting, men det känns som att det var tjugo år sedan.

3) FEM SNASK DU GILLAR:
En kaka två kakor, Daniels Turbonegromuffins och Sassas finkelpinnar. Och fil.

4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL:
Sugar (System of a Down) 
Spisa (Nationalteatern)
Undertow (Tool)
The End (The Doors)
Wish You Were Here (Pink Floyd)

5) VAD SKULLE DU GÖRA OM DU VAR MILJONÄR:
Hittat hem eller gått vilse. 

6) FEM DÅLIGA VANOR:
Är dyr av mig på stan.
Envisare än envisast. 
Kan allt själv ifrån början.
Sitter vid datorn aningen mer än nödvändigt.
Oseriös i skolarbete och liknande.

7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA:
Biljarda och vinna.
Dricka kaffe med de jag älskar.
Att vara ensam hemma med 20G bra musik.
Gå när det snöar.
Åka tåg och flygplan.

8) FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I, ELLER KÖPA:
"We would have injected Vitamin C if only they'd made it illegal."
Skulle aldrig köpa silkesbyxor i hela mitt liv.
Skulle aldrig köpa porslin med blommor på. 
Skulle ALDRIG köpa cowboy-boots.
Skulle aldrig köpa Level!!!


9) FYRA FAVORITSAKER:
Mobil
Musik
Mys
A Savage Journey-postern

10) FEM PERSONER JAG VILL SE GÖRA DEN HÄR UTMANINGEN:
Isabell såklart. Sen är det bara att ta för sig, folk har slutat blogga helt plötsligt. Makes me sad.

Jag ska försöka ta mig lite tid att organisera upp läget för er som inte träffar mig dagligen men som lever genom mig här.

I skolan så har jag relativt bra koll på vad som händer/inte händer, och det mesta går väl framåt om man säger så. Energin som inte funnits förr har tagit tillbaka sin plats för en gångs skull och att gå till skolan känns faktiskt inte lika jobbigt. Samtidigt som studierna nu fortgår så funderar jag en del på hur det faktiskt blir efter studenten, och inte bara det teoretiska skitsnacket om vidareutbildning, utan jag funderar på au pair i Storbritannien, lager i Norge eller bartenderutbildning i Göteborg. Vad jag än väljer så vill jag ha pengar när det kommer så långt att en av planerna går igenom.

Samtidigt ser vi tydligt att det mesta ligger långt ifrån min lilla stad här, och det är för att jag inte vill göra det här direkt efter gymnasiet, utan jag vill stå på egna ben här innan jag står på dem någon annanstans. Så ifall det blir au pair så blir det sommaren 09, i ett år då. Blir det vidareutbildning blir det också omkring de åren, det enda jag kompromissar med är Norge. Vänner och så har väl en minimal del i det hela, eftersom det här bygger hela min framtid så känner jag inte att deras åsikter kommer bli några större hinder, dels för att de också kommer att åka på annat håll, och ifall de inte gör de får de skylla sig själva. Självömkan har aldrig smakat gott.

Jobbar gör jag så gott jag kan, försöker vara en trevlig arbetskamrat och en ordentlig anställd, samtidigt som jag försöker hålla fasaden uppe för att inte visa att jag faktiskt inte har en aning om vad jag håller på med eller varför jag gör det. Jag ställer så få frågor som möjligt och försöker låta bli att ta sönder hårddiskar eller stift i pennorna. Snedsteg är otillåtet. Jag finner nöjet att arbeta med folk i min egen ålder ganska stort, både Eva, Nordh, Tanya, Desirée, Simon och Rijandra är väldigt trevliga att arbeta med. Även om jag stundtals verkar överambitiös. (Förhoppningsvis kommer Helenah och jobbar med mig snart också. Hon ringde dit idag och snackade med chefen.)

Förhållanden som pågår är stabila, jag har vänner och jag har andra vänner, bekanta, kompisar, klasskompisar och så vidare. De håller sig på sitt håll och jag viftar runt som en galen kvinna i mitt nyfunna personliga rum där jag kan ta hand om mig själv. Vännerna står mig bi dock, och de har också insett att det är dags att bli lite mer vuxen nu. Att varva ner och dra igång samtidigt, och ta tag i det här. I alltihop.

Bortsett ifrån att jag träffade den gamla flickvännen i lördags så har det varit sparsamt med intensiva kontakter på senaste veckorna. Intensiva kontakter med betydelsen att det är korta möten där man måste hinna med otroligt mycket på väldigt lite tid. Emelielördagstimmen var en sådan sak, och visst var det trevligt och så vidare, men det var absolut inte nödvändigt.

Målandet har tagit sig nya uttrycksformer till viss del, försöker förbereda mig för projektarbetet genom att måla akvarell, även om den fått ligga åt sidan en stund för att jag velat prova på kol lite extra på senaste tiden.

Någon som jag återfunnit en underbar kontakt med är Lisa, och hennes bror till en viss del. Eftersom Lisa går på samma skola som jag så är det lättare att hålla kontakten med henne än vad det är att hålla kontakten med Jens.

På tal om Jens så har vi diskuterat att vi förmodligen, rent hypotetiskt skulle kunna bo tillsammans utan att flippa ur totalt. Det känns bra att jag känner så, eftersom vi har en hel del förflutet och så vidare. Egentligen är det bästa att han är en kille, och jag har så mycket lättare för att hantera män och jag trivs bättre i deras sällskap. Tanken på att bo med honom känns fin också, eftersom han fått laga all mat. Han hade blivit min bitch.

Självklart kommer vi inte att flytta ihop, men det är väldigt roligt att kunna tänka framåt på det viset och fatta att det inte längre är en omöjlighet.

På Concilia, där jag nu arbetar, så blir man ovanligt hjärntvättad. Att vara trevlig i femton timmar i veckan är något som inte är mänskligt för mig, men det är antagligen en toppengrej eftersom det verkar ha förändrat mitt beteende till det bättre, gentemot nytt folk, kompisars kompisar och så vidare. När jag jämför mig själv med halvt okända bekanta så förstår jag ju att min sociala begåvning är ganska bra. Men bara i jämförelse med dessa utstötta synthare som gått på socialbidrag sedan födseln och egentligen inte kan något annat språk än rakade ögonbryn-grejen.

En familj har jag också. Det står ganska oföränderligt på den fronten, mamma är full, Nocke är full, pappa är full på helgerna, hans fru på vardagarna och helgerna, Hanna ska ha uppkörning i slutet på November, bror bor kvar i Harplinge, annan bror pluggar på högskolan här istället för att pendla till Chalmers där han kom in, yngsta bror bor än i Norge och tjänar en massa stålar... ja det är inte så mycket mer.

Pappas fru har tagit kontakt med en skräddartjej och vi har bestämt att gå dit i Januari någon gång för att kolla läget med balklänningar och så. Detta gäller mig och min styvsyster Hanna då såklart. Det är obeskrivligt skönt att veta att det inte handlar om skitsnack den här gången, som det brukar.

Jag hoppas att det täcker det mesta, och att det syns en viss skillnad i verkliga livet likaså, annars är allt förgäves.